måndag 2 augusti 2010

En kärlek som vår har aldrig funnits.

Kollade på film nyss, the last Song. Handlar mest om kärlek . Då insåg jag att min kärlek inte går till killar och vänner. Min kärlek går till de som jag har växt upp med. Som jag är skapad till att föra vidare. Först är det min familj det andra är VSK bandy. Därför vill jag skriva en sak som går till vsk. Den är ganska lång men läs den.

Under den senaste tiden har något som en gång var vackert blivit förfulat och antastat. En läktare som varit fylld med passion och kärlek har nu utsatts för attack. En läktare fylld med engagerade supportrar med enorma VSK-hjärtan är inte längre omtyckt och accepterad av människor i maktens korridorer. Vi har alltid gett vårat yttersta för att hjälpa VSK mot segrar och framgångar. Vi har hoppat på iskalla läktare i Sandviken och vi har sjungit på stekheta läktarsektioner i Enköping. Vi har målat flaggor, skrivit sånger, hjälp till att flytta hela läktare, skapat hemsidor för att hylla klubben i våra hjärtan och vi har gett våra liv till de grönvita färgerna. Nu har tåget börjat spåra ur, sakta men säkert. Hängivna supportrar har blivit avstängda på mycket oklara grunder och vi har fått höra att vi inte längre är välkomna på Rocklunda. VSK och dess säkerhetsapparat förbjuder flaggor och anser sig att ha rätten att bestämma vilket slags stöd som är rätt, samt vilka som är fel. Något som är helt absurt och oförklarligt för oss, vi som lever med VSK dag som natt och uttrycker våran passion varje match de grönvita spelar. Vi har skött festen på Rocklunda och Arosvallen i flera decennier, hur kan ni tro er ha rätt att sätta upp regler för hur vi ska uttrycka våran kärlek? I VSK har alla haft sin uppgift. Någon har haft hand om nyförvärv, någon om kioskverksamheten och någon har fixat med isen/planen. Vi har skött läktaren, vi har gjort det till en fest och har sett till att laget alltid haft ett grymt stöd i ryggen. Nu ber vi er, vänligt men bestämt, som agerar som ”säkerhetsansvariga” att släppa taget. Låt draget kring VSK fortsätta och låt läktaren även i framtiden vara en plats där kärleken och passionen sätts i det främsta rummet. Om ni kunde lägga mindre energi på att slicka kuvert och började jobba med det ni ska ta hand om skulle allt bli så mycket bättre. Med andra ord, låt oss fixa festen på läktaren, så fixar ni den på planen.

Så ligger det till. Där är min kärlek!

Sweetlove

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar